Spexande resenärer

I dagens Norra Posten, i serien Mina favoriter, delar Mats med sig av några restips. Här kan artikeln läsas för den som vill kolla in sånt... Bilden från Beune, i augusti 2011. 

Tacksam är jag över att ha fått följa med på många resor i hans sällskap, förhoppningsvis har vi ännu många utfärder framför oss! 

Nässelsoppa

Eftersom dedär nässlorna ändå växer upp där i trädgården kan man ju lika gärna äta upp några av dem. Kokade för första gången  nässelsoppa häromdagen, och det var nog inte sista gången. Detta skola bliva vår melodi, åtminstone denna årstid! Receptet jag testade finns här, rekommenderas! 

Glad första maj!

Såhär i vappen-tider är det ju på gång med utstyrslar av alla de slag. Det verkar vara en tilltagande tradition med maskerad här och där i samband med denna helg. 

Förra söndagen hade brorsdottern maskerad i samband med sin födelsedag, och då passar det ju bra att utforska nya sidor av sig själv. Jag har i flera år förkunnat för mina systrar att de minsann snart ska få se min "nya stil", sådär klädmässigt. Jag tror dock de har slutat vänta på någon revolutionerande förändring, kanske fram tills nu... :-) Genast jag drog på mig klädseln för sjörövarfrun kändes det hel-rätt. Så, jag får kanske ta in lite mera sjörövar-sting i min tillvaro hädanefter. Mera blingbling, färg, svajande kjolar och dukar på huvudet. Nå, vi får väl se... 

Det var för övrigt en ko som tog bilden av mig. På kalaset fanns också bland annat ett sheriff-par, en sjömansfru, kon nedan samt hennes ägare "Malena", en pingvin, en flamingo, två småfåglar i Angry-birds stil, en rasta-musiker, ett äldre finklätt par, en pelikan, ett gulligt bi samt min sjörövarfamilj bestående av en sjörövarson och sjörövarman. Roligt med maskerad!

En plats i solen... :-)

Om väggar kunde tala

Lite mera bilder från samma trakt som bänken...denna blåsiga och kalla marskväll... Hur ljuvligt vackert kan det egentligen bli i små franska byar? Mycket. Mycket. Vackert. 

Tidsperspektiven är på många vis så mycket annorlunda i Mellaneuropa än hos oss. Och då tänker jag bland annat på användningen av gamla byggnader. Husen på bilden är säkert flera hundra år gamla, och i dessa bor folk glatt vidare. Säkert renoverar man och fixar, byter fönster och sånt. Och jag vet att klimatet hos oss gör att slitaget på byggnaderna är större än i varmare länder där tidlös sten är det främsta byggnadsmaterialet. Men ändå, det är nåt tilltalande i sättet på vilket de går från "tidevarv till tidevarv". Tänk så mycket väggarna hade att berätta, om de bara kunde tala...

En liten bänk...

En inspirerande, rofylld och vacker sittplats... i all enkelhet. För kaffestunder, grillkvällar eller jobb. 

Ett sådant bord med tillhörande bänkar vore fint att ha. Kanske i trädgården, eller i en skogsbacke någonstans. Kanske inte så svåra att snickra till heller... I och för sig har jag finlir kvar på lekstugan, såpass att jag inte ens borde tänka på nya projekt. Men fantisera kan man ju... särskilt så länge snön ännu faller.

Bilden från det vackra Frankrike, landet som alltid ger idéer och nya impulser. I stort och smått.

Reseminnen från Vatikanen

Denna blåsiga vintersöndag för osökt tankarna till resor - genomförda resor och resor man kunde tänka sig. Ifjol vid denna tid for vi till Italien för att besöka vänner och se lite av Rom och Amalfikusten. I Rom såg vi bland annat Vatikanen, här lite bilder därifrån. 

Eftersom det då ännu inte var högsäsong var köerna till säkerhetskontrollen inte särskilt lång, genom metalldetektorn och sedan var det bara att kliva på. Ovan t.h. en påvlig schweizergardist i paraddräkt. Det är schweizergardet med 110 man som ansvarar för att skydda påven och hans residens. Ovan t.v. den mäktiga kollonnaden som sträcker sig både åt höger och vänster från Peterskyrkan och omringar Petersplatsen. På bilden även min man, vår son och vår goda vän Martine.

Den nuvarande kyrkan stod klar 1626. Det är svårt att få grepp om hur stor Peterskyrkan är då man kliver in på Petersplatsen, eftersom hela området är väldigt stort. Men när man väl går in i kyrkan uppenbarar sig ett magnifikt byggnadsverk som smyckats med målningar och statyer, guld och silver. Enligt wikipedia är kyrkan 132 meter hög och långhuset är 187 meter långt. Teoretiskt sett ryms 60 000 människor in, Peterskyrkan är 

därmed den kyrka i världen som rymmer överlägset flest personer.

Visst kändes det högtidligt att gå där i den vackra Peterskyrkan, även om jag personligen inte tror att Gud finns mera bland höga pelare i Vatikanen än exempelvis bland stiliga tallar i Purmoskogen. Besöket på denna speciella plats vidgade ändå det jag kallar min världsbild, liksom hela Italienresan. Liksom alla andra resor. Berikande att se nya ställen och kanske den vägen förstå lite mera av hur vår värld och vi människor fungerar!